– Det var faktiskt inredningen vi föll för, berättar Anders.

– Eva-Lotta hade stora krav på inredningen, medan jag tittade på seglingsegenskaperna. Omegans stämde med kraven så det blev affär. Jämfört med Expressen kändes det ovant med de stora ytorna i början, men tack vare inombordaren är den faktiskt mer lättmanövrerad. Och den självlåsande focken gör den lättseglad även om man är ensam.

– Jag saknar dock en fock typ Expressens. Och i lättvind går det segt utan spinnaker och reacher. I år seglade vi dock 24-timmars för första gången, och faktiskt hade ingen i västkustkretsen seglat så långt som vi, 143 M. Detta tack vare reachern. Och det visar att båten går fort. Men jag saknar bett på kryssen.

– Man kan göra mycket med den här typen av 7/8-rigg, och det är skönt att slippa backstagen. Storsegel är lite lurigt, och det stänger lätt. Båten är känslig för trimmet. Rätt seglad svarar den väl mot lystalet 1,14, men ett enda misstag och det blir en ”vanlig” båt.

– Även om inombordaren är en verklig lyx jämfört med Expressens snurra, så skulle vi nog ändå ha valt 15-hästaren. Riggen är hög, och därför går det lite trögt när det blåser emot.

– Sittbrunnen är bra, storskotsskenan är vi vana vid från Expressen. Vissa tycker det är trångt mellan rorkult och skenan, men det är ju bara att såga av en decimeter på rorkulten. Däcket är lättarbetat, bra grabbräck, breda skarndäck, tampar på rufftaket.

– Man kliver ner i ruffen genom en härligt stor lucka som ger bra kontakt med dom därnere. Den stora luckan är kanske inte så käck på Nordatlanten, men det spelar inte oss någon roll, vi ska inte dit.

– Pentryt längs hela ruffsidan är verkligen bra. Stora ytor, många fack. Men det är inte ”färdigt”. Man får räkna med att själv sätta upp lister och hålla sa att inte glas och tallrikar far runt.

– Det är bra att spisen står nära luckan, då går det lätt att vädra ut matos. Bordsarrangemanget är bra, med fällstol stänger man inte gången till förpiken. Fem personer ryms runt bordet men då är bordet för litet.

– Förpiken är trång för två vuxna, men bra för barn. Toan är bra. Stickkojerna i aktern är bra för en person, men inte för två. Man borde hellre gjort en enda stor dubbelkoj.

– Båten ger ett säkert intryck, vi litar på den. Masten står på en ordentlig balk, kölinfästningen är bra, propelleraxelgenomföringen är också välgjord. Plastjobbet ger ett gediget och hållbart intryck även om finishen kunde vara bättre. Avrinningen från mastevägarna går ner i kölsvinet och inte ner i ett fack som man inte kommer åt.

– It was actually the interior we fell for, says Anders.

– Eva-Lotta had big demands regarding the interior, while I looked at the sailing characteristics. The Omega matched our requirements, so the deal was made. Compared with the Express the large spaces felt unfamiliar at first, but thanks to the inboard engine it is actually easier to maneuver. And the self-tacking jib makes it easy to sail even when one is alone.

– I do, however, miss a jib of the same type as on the Express. And in light winds it is slow without a spinnaker and reacher. This year we sailed the 24-hour race for the first time, and in fact no one in the west-coast circle had sailed as far as we did, 143 miles. This was thanks to the reacher. And that shows that the boat is fast. But I miss more bite when beating to windward.

– You can do a lot with this type of 7/8-rig, and it is nice not having to deal with running backstays. The mainsail is a bit tricky, and it closes easily. The boat is sensitive to trim. Sailed correctly it responds well to the rating 1.14, but a single mistake and it becomes an “ordinary” boat.

– Even though the inboard engine is real luxury compared with the Express’s outboard, we would probably still have chosen the 15-horsepower version. The rig is high, and therefore it is a bit sluggish when sailing upwind.

– The cockpit is good; we are used to the mainsheet traveller from the Express. Some think it is cramped between the tiller and the traveller, but you can simply saw off a decimetre of the tiller. The deck is easy to work on, with good grabrails, wide side decks, and lines on the cabin roof.

– You climb down into the cabin through a wonderfully large hatch that gives good contact with the people down below. That large hatch may not be so great on the North Atlantic, but that doesn’t matter to us, as we are not going there.

– The galley along the entire cabin side is really good. Large surfaces, many lockers. But it is not “finished”. One must expect to put up mouldings oneself and make sure glasses and plates don’t slide around.

– It is good that the stove is close to the hatch; then it is easy to ventilate cooking smells. The table arrangement is good; with a folding chair one does not block the passage to the forecabin. Five people can sit around the table, but then the table is too small.

– The forecabin is tight for two adults, but good for children. The toilet is good. The quarterberths aft are good for one person, but not for two. One should rather have made one large double berth.

– The boat gives a safe impression; we trust it. The mast stands on a proper beam, the keel attachment is good, the propeller shaft fitting is also well made. The fiberglass work gives a solid and durable impression, even if the finish could be better. The drainage from the mast partner goes down into the bilge and not into a compartment that one cannot reach.

– Det är en helt suverän båt. Vi har kappseglat en del och den går väldigt fint. Till Expressen fanns det en hel del litteratur om hur den skulle trimmas. Med Omegan får man lära sig allt själv. Vi har fått till en hyfsat grundtrim, men det finns mycket kvar att lära, särskilt med reacher och spinnaker. Med krysstället har vi dock hittat skotpunkterna.

– Båten har bra fart när det brallar i, men den är faktiskt trevlig över hela registret. Vi hamnade i några åskbyar en gång, men det tog den sig ur väldigt bra.

– Den självslående focken är bekväm, men man saknar trimmningsmöjligheter. Å andra sidan får man tid att ägna sig åt annat…

Familjen Sandegreen bor i Stockholm men har båten nere på västkusten. Där är man ofta ute på ”det stora havet”, men detta har aldrig vållat några problem.

– Tvärtom, den går väldigt trevligt i havssjö. Och i hamn är den lättmanövrerad, vänder på en femöring tack vare fenkölen. Vi skulle gärna haft mer stuvutrymme i sittbrunnen, bl a för segel. Kanske gör vi ett bomtält att sätta upp i hamn. Och ett bord i sittbrunnen är ju lätt att fixa till.

– Vi är förtjusta i det stora pentryt. Fina avställningsytor. Och man sitter trevligt vid bordet, tre personer i soffan och en på fällstol.

– Det är trevligt att leva i båten. Den fungerar fint för fyra vuxna, fler ska man inte vara under längre tid. Det kunde dock funnits fler stuvutrymmen och garderober i en båt av denna storlek.

– Dynor i kojern är 10 cm tjocka, och på dem sover man kungligt. Vi är ju vana vid 5-centimetersdynor i Expressen.

– Toan fungerar bra. Vissa vill ju ha den vid lejdaren. Men toan används ju inte så ofta, så jag tycker det är bättre med annat nära lejdaren, navigationsbordet t ex.

– Finishen är normal, båten var ett år gammal vid köpet. Det är bara några lister som lossnat. Och plastfinishen är bra.

– Men avlastarna på rufftaket kunde varit kraftigare. Och märkligt nog var inte motorn sötvattenkyld som standard, det har vi fått köpa till. Å andra sidan är båten något billigare än andra i samma storlek, och då måste man ju dra in på något.

– Men vi är inte missnöjda med båten. Tvärtom, vi drömmer om henne på nätterna. Särskilt trevlig är den fina kontakten salong–sittbrunn, detta tack vare den stora ruffluckan. Och hon är snygg i linjerna, hon ger inte ett högt intryck men ändå är det ståhöjd i ruffen.

– It is an absolutely superb boat. We have done some racing and she sails very nicely. For the Express there was plenty of literature about how it should be trimmed. With the Omega you have to learn everything yourself. We have managed to achieve a decent basic trim, but there is still a lot to learn, especially with the reacher and spinnaker. However, for the upwind sail plan we have found the proper sheeting points.

– The boat has good speed when it pipes up, but she is actually pleasant throughout the entire wind range. We once got caught in a few thunder squalls, but she handled that very well.

– The self-tacking jib is convenient, but you miss the trimming possibilities. On the other hand, you get time to devote to other things…

The Sandegreen family lives in Stockholm but keeps the boat down on the west coast. Out there one is often out on “the open sea,” but this has never caused any problems.

– On the contrary, she behaves very nicely in a seaway. And in harbour she is easy to manoeuvre, turning on a dime thanks to the fin keel. We would have liked more stowage space in the cockpit, e.g. for sails. Maybe we will make a boom tent to use when at anchor. And a table in the cockpit is easy to fix.

– We are very fond of the large galley. Good counter surfaces. And you sit comfortably at the table, three people on the settee and one on a folding chair.

– It is pleasant to live aboard the boat. She works well for four adults; you shouldn’t be more than that for a longer period. However, there could have been more storage spaces and wardrobes in a boat of this size.

– The cushions in the berths are 10 cm thick, and on them you sleep like royalty. We are used to 5-centimetre cushions in the Express.

– The toilet works well. Some people want it by the companionway. But the toilet isn’t used that often, so I think it is better to have other things close to the companionway, such as the navigation table.

– The finish is normal; the boat was one year old when we bought it. Only a few trim pieces have come loose. And the fiberglass finish is good.

– But the rope clutches on the cabin roof could have been stronger. And strangely enough, the engine was not freshwater-cooled as standard; we had to buy that as an add-on. On the other hand, the boat is somewhat cheaper than others of the same size, and then of course you have to cut corners somewhere.

– But we are not dissatisfied with the boat. On the contrary, we dream of her at night. Especially pleasant is the nice connection between saloon and cockpit, thanks to the large companionway hatch. And she is graceful in her lines; she does not give a tall impression yet still has standing headroom in the cabin.

– Att Ron Holland stod för designen garanterade dessutom att det var en snabb båt, och det var viktigt eftersom vi kappseglar en hel del, berättar Åke Landström.

– Vi fick båten på våren. Jag skruvade på lite extra grejer, bl a spinnakervinschar. Första provseglingen gick från Limhamn till Lomma, och det var en fantastisk upplevelse. Dagen därpå ställde vi upp i en kappsegling och blev tredje båt i mål. Den gick fint med reachern och väldigt fort.

– Den sommaren körde vi elva kappseglingar, vi vann 9 och kom tvåa i övriga två. Men vi familjeseglar också en hel del, ofta fyra veckor i sträck på sommaren. Då sover min fru och jag i aktern och barnen i förpiken.

– Båten går bra på alla bogar och i alla vindar. När vi vann klassen i Bornholm Runt 1983 var det ganska grov sjö, men hon gick fantastiskt fint. Och den självslående focken är fantastisk, det är bara för gastarna att byta sida när man slår. Riggen är mycket lätt att trimma, vi gjorde fina resultat direkt.

– Piken är något liten för storvuxet folk. Gasolspisen med ugn är mycket bra, och i isboxen har jag satt in ett kylaggregat.

– Sittbrunnen är fin, och man sitter bra och bekvämt på kanten. På grund av akterruffen sitter man också högt och har sikt föröver. Visserligen går storskotsskenan tvärs över, men man vänjer sig. Man står rak under bommen, och det är en stor fördel att slippa vara rädd för den när man slår eller gippar.

– Vi har inte hittat några fel i plasten. Skenan till den självslående focken fick en böj, så den fick vi byta ut. Men den skadan berodde på att vi seglar båten hårt. Annars har allt fungerat bra. Motorn är en Yanmar 1GM på 7,5 hk, och det är nog lite i minsta laget även om det går ganska bra eftersom båten är lättdriven. Men vissa båtar härnere har 15-hästaren, och man märker skillnaden.

– The fact that Ron Holland was responsible for the design also guaranteed that it would be a fast boat, and that was important since we do quite a lot of racing, says Åke Landström.

– We received the boat in the spring. I fitted some extra gear, including spinnaker winches. The first trial sail went from Limhamn to Lomma, and it was a fantastic experience. The next day we entered a race and finished as the third boat. She sailed well with the reacher and very fast.

– That summer we sailed eleven races; we won nine and placed second in the remaining two. But we also do a lot of family cruising, often four weeks straight during the summer. Then my wife and I sleep in the aft cabin and the children in the forepeak.

– The boat sails well on all points of sail and in all winds. When we won our class in Bornholm Runt in 1983, the sea state was quite rough, but she performed fantastically. And the self-tacking jib is wonderful — the crew just has to change sides when we tack. The rig is very easy to trim; we achieved good results immediately.

– The forepeak is somewhat small for large adults. The gas stove with oven is very good, and in the icebox I have installed a refrigeration unit.

– The cockpit is nice, and you sit well and comfortably on the coaming. Because of the aft cabin you sit high and have good forward visibility. Admittedly, the mainsheet traveller runs across the cockpit, but you get used to it. You can stand upright under the boom, and that is a big advantage — you don’t need to be afraid of it when tacking or gybing.

– We have not found any faults in the fiberglass work. The track for the self-tacking jib got a bend in it, so we had to replace it. But that damage was due to the fact that we sail the boat hard. Otherwise everything has worked well. The engine is a Yanmar 1GM with 7.5 hp, and that is probably a little on the small side, even though it works fairly well since the boat is easily driven. But some boats around here have the 15-horsepower version, and you can feel the difference.

– Vi tyckte om den stora ruffluckan, den ger bra kontakt utåt. Ruffen känns inte som en grotta eller källare som på andra båtar. Stor lucka är kanske inte så bra under havssegling, men vi håller mest till i Stockholms skärgård.

– Akterruffen är också bra, en ”koja” som är en suverän retreat. Den är liten men man rör sig smidigt. Och med öppen lucka och sittbrunnsskapel får den fin rymd.

– Pentryt är litet men det räcker till. S-modellens dubbelkoj är naturligtvis bekväm, men det går bra med en balja. Vi ha satt in en Isotherm i isboxen, och det fungerar bra. Att få ordentligt kallt är helt fantastiskt och värt nån halvtimmes motorgång. Fast ofta blir det ju alldeles för mycket motorgång…

– En Wallas 1800 får svara för värmen. Vår och sommar räcker den till, på sen höstsegling vet vi inte.

– Förpiken är inte så stor, men två vuxna har sovit där och de såg inte särskilt ledsna ut på morgonen. Toaletten ligger förstås väldigt nära, men någonstans måste den ju vara.

– Plastarbetet är bra. Man kan inte kräva mer, man vet ju vad det kostar. Inga reparationer i övrigt, allt har gått bra. Jag var skeptisk till järnkölen. Visserligen målade jag med Inter-Protect, men ännu efter två säsonger har vi inte sett skymten av rost.

– Vi ville ha en ”överriggad” båt, den går suveränt upp till 6 m/s. Sedan måste man reva, jag har svårt att få båten i hård vind. Annars seglar den otroligt rent. På andra sidan är förmodligen mer potential än vad jag kan få ur den.

– Spinnakern på 65 kvm är väl stor, för familjesegling kunde det räckt med 45 kvm. Vi har ingen reacher utan klarar oss bra med krysstället.

– Vi kör spinnakern på fallvinscharna via brytblock. Det är bra att ha sittbrunnskanten ren när man aldrig kappseglar.

– Båten känns ”riktig” och den har brytstor för att vara en 30-fotare. Bra däck, bra sittbrunn, bra invändigt. Bättre än den ser ut att vara.

– We liked the large companionway hatch; it gives good contact with the outside. The cabin does not feel like a cave or basement as on other boats. A large hatch may not be so good for offshore sailing, but we mainly stay in the Stockholm archipelago.

– The aft cabin is also good, a “berth” that is a superb retreat. It is small, but you move around smoothly. And with the hatch open and the cockpit canopy up, it has a nice spacious feeling.

– The galley is small, but sufficient. The S-model’s double berth is naturally comfortable, but a tub (washbasin) works fine. We have installed an Isotherm in the icebox, and it works well. Getting things properly cold is fantastic and worth half an hour of engine running. Although often you end up with far too much motoring…

– A Wallas 1800 handles the heating. It is enough in spring and summer; for late-autumn sailing we don’t know yet.

– The forepeak is not very large, but two adults have slept there and they didn’t look particularly unhappy in the morning. The toilet is of course very close, but it has to be somewhere.

– The fiberglass work is good. You can’t demand more; you know what this costs. No repairs otherwise; everything has gone well. I was skeptical of the cast-iron keel. Admittedly, I coated it with Inter-Protect, but even after two seasons we have not seen a trace of rust.

– We wanted an “over-rigged” boat; it sails superbly up to 6 m/s. After that you must reef; I have difficulty managing the boat in strong wind. Otherwise she sails incredibly cleanly. On the other hand there is probably more potential in her than I can get out of her.

– The spinnaker at 65 m² is rather large; for family sailing 45 m² would have been enough. We have no reacher but manage well with the upwind sail plan.

– We run the spinnaker on the halyard winches via turning blocks. It is good to keep the cockpit edges clear when you never race.

– The boat feels “proper,” and it has the right proportions for a 30-footer. Good deck, good cockpit, good interior. Better than it looks to be.